Vi hade bestämt med Britt-Marie att äta frukost vid pass halv-niotiden. Efter uppgång och ny titt på hästarna kom hon för att laga frukost till oss. Vad jag som försumlig far hade missat i bokningen av ridveckan, var att Joanna är laktosintolerant, dvs inget mjölksocker för hennes del. Detta sa vi till Birgitta redan vid fikat när vi kom till Allmänningarud. Så medan vi red en runda på söndagen, åkte hon iväg för att handla laktosfri mat. Och, detta meddelades också tacknämligt vidare till alla där vi skulle bo och äta. Britt-Marie hade laddat upp med ordentligt med laktosfri glass, mjölk och grädde.
Återigen en riktigt gedigen frukost till oss ryttare. Det var ingen kontinental frukost direkt utan rejäl kost för aktivitet. Före avfärden gick vi en promenad ner till sjön Unden som låg nån kilometer bort. Vi stod på stranden och betraktade sjön vi skulle rida runt och tyckte att den såg stor ut. Hur skulle vi orka eller hinna på fem dagar?
Efter hjärtligt farväl och tack för gedigen gästfrihet, sadlade vi hästarna och satte av mot nästa mål - Ösjönäs. Vi hade en lång ritt framför oss. Det hade slutat dugga men det var ändå lite ruggigt ute. Blåsigt och småkyligt.
Vi hade nu fått med oss matsäck så under dagen skulle vi rasta. Ridleden gick nu över på östra sidan av Unden. Vi red helt nära vattnet på den gamla landsvägen. Tyvärr blåste det rakt mot oss från sjön och hästarna gillade heller inte skvalpet från vattnet utan gick och tryckte mot vänster sida av vägen. Tänk vilken härlig del detta skulle kunna vara om det var sol och vindstilla, tänkte vi medan vi kämpade på.
Trots mer kläder kändes det kyligt under hela förmiddagen.
Vid tvåtiden stannade vi för att rasta. Hästarna fick beta. Texas fick på sig grimma och Elf hade ett distansträns där man lätt kan knäppa loss bettet från tränset. Vår matsäck bestod av härlig kycklingsallad.
Vi började märka en viss trötthet bland hästarna. Vi gissade att de inte sovit under natten. Började därför ringa till Ösjönäs för efterhöra möjligheten till box istället för hage kommande natt. Enligt hemsidan skulle detta var möjligt. Jag fick lite svävande svar så jag gissade att vi skulle kunna lösa detta på plats.
Jag hade också under hand kikat på kartan som vi fått med oss och insåg att det vi trodde vara Unden när vi startat på förmiddagen, helt enkelt var en vik av sjön som i sin tur heter Insjön!
Efter en väldigt lång dag till häst, mer än fem timmar, kom vi äntligen fram till Ösjönäs som skulle bli nästa plats för mat och vila. Där höll man emellertid på med någon räddningsinsats av någon som vandrat i nationalparken som inte ligger så långt ifrån Ösjönäs.
Väl framme släppte vi hästarna i en stor hage. Själva skulle vi bo på vandrarhemmet. Dessa brukar vara tämligen spartanska och det var även detta.
Diskussionerna kring installning ledde till att vi valde att ha hästarna i hage för natten. Stallet var nybyggt och anpassat för värdparets islandshästar, vilka för tillfället gick på bete.
Efter installation i vandrarhemmet, med dusch och uppfräschning, inväntades middagen: Det skulle serveras rökt Vätternröding med färskpotatis. Bara jag skriver dessa ord vattnas det i munnen på mig. Gud vad gott! Återigen, vilken tur att vi håller igång på dagarna.
Medan vi väntade på middagen ringde telefonen. En dam som presenterade sig som Inger Hammar. Hon berättade att vi skulle äta middag hos henne dagen efter och hon undrade vad vi var sugna på. Jag hade inga ideer men Joanna visste direkt: spaghetti och köttfärssås. Inger lät skeptisk, men hon lovade att se hur hon skulle kunna piffa till detta. Efter promenad på maten, kortspel och titt på hästarna var det dags att sova.
Innan vi somnade summerade vi dagarna och konstaterade att detta skulle ha varit perfekt för Fimpen. Lugnt och sansat med långa dagssträckor. Men vi var glada att vi fått låna Elf, en stabil kamrat på färden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar